Men så faller allt plötsligt på plats

Ibland har man tradiga dar. Kanske är det en fläck på min vita päls som inte alls vill försvinna. Eller så är det den där retsamma skatan som är ovanligt envis med sina "du kan inte ta mig - attacker" när jag patrullerar min tomt. Och en lång mörk vinterdag orkar jag knappt tänka på, usch vad kallt det är med mina små bara tassar i kall och blöt snö. När man har en sån tradig dag så undrar man om det någonsin ska ta slut. Ska det alltid vara så här, trist och tradigt? "Slit och släp", skulle matte säga.

Men så faller allt plötsligt på plats. Min vita päls är bländande vit och skatan och snön är långt borta. Solen skiner och marken är varm och mjuk. Jag fylls av frid, lugn och av lättnad. Jag nästan svävar när jag går runt i mitt eget lilla paradis av grönska. Tänk att det kan växla så. Mina bekymmer är som bortblåsta, och jag undrar varför jag någonsin bekymrat mig för något över huvudtaget. Livet växlar så är det bara. Nu ska jag bara njuta, idag och alla andra dagar.

Njuter i min egen lilla vrå, kram Lizzy