Lizzy

- "Lizzy, Lizzy", matte ropar. Jo, jag lystrar på mitt namn. När matte ropar så mjukt som nu så spetsar jag allt öronen och lyfter blicken mot henne. Med mina bruna ögon betraktar jag henne med stor kärlek. Jag lyssnar men det är inte alltid som jag kommer. Ibland ropar matte i mer uppfodrande ton, "Lizzy!" Då lyssnar jag absolut inte! Soffan är ett fantastiskt ställe att riva klona på och jag vet att man inte får för personalen. Så varför måste hon gasta så? Jag gör som jag vill i mitt hus. Jag är Lizzy och bryr mig föga! Den tredje varianten ljuder när jag har varit uppe på köksbänken och smaskat på en köttbit som matte ska till att steka. Då låter det väldans ilsket: "Lizzy!!". Inte så kul men gott förstås!

Inom hörhåll, kram Lizzy