Släppa taget

Onekligen ganska länge nu har jag, som ni säkert vet, varit mycket irriterad på den där envisa och retsamma skatan. Den där svart vita pippin gör gärna små utfall och kraxar "-kom och ta mig om du kan" när jag patrullerar min tomt. Behöver jag säga att jag ägnat mycket energi för att ta skatan men tyvärr misslyckats. Jag ÄR en mycket skicklig jägare! Men det har varit lite små missöden som jag helst inte vill tala om. Nu har jag bestämt mig att släppa taget. Det är skatans bråk så nu får skatan bråka ensam. Vill skatan bråka så gör skatan det. Jag bryr mig inte. Jag ska njuta och ha kul i stället!

Kloka gammelmatte säger: "...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden." /Lizzy

Katt Hovleverantör

-"Mjau, mjau, jag kan inte vänta"! Hör ni inte att jag säger skynda, skynda (som Gunde på fortet)! -"Mjau, mjau"! Jag kan inte vänta på mat och då pratar vi god mat riktigt god mat som leverpastej och gös. Jag blir alldeles ivrig och hoppar gärna upp på köksbänken eller slingrar in mig i husses ben. Gös är bäst och jag får en liten bit varje dag. Jag har ju min egen gösfiskare. Jo jag kallar honom så. Han fiskar åt mig, bara mig, en Katt Hovleverantör ungefär. Han kommer med en låda då och då som matte förvarar i frysen. Det vet jag. Tänk att fisk kan vara så gott! Min gösfiskare tycker egentligen inte om katter men jag har omvänt honom. Nu kelar han gärna med mig och säger att jag är den finaste katten som finns. Det vet jag redan men jag hör det gärna om och om igen!

 Gös tack! / Lizzy

Det är mycket nu

Vissa dagar är det mer som ska göras än andra dagar. Det ska spanas från fönstret och från altanen. Så måste man patrullera tomten, och lite hos grannarna. Jag ska tvätta mig, äta, jaga nån mus och bli omklappad förstås. Det är mycket nu. Det bästa är att de stora maskinerna äntligen har försvunnit. Jag lyckades att skrämma iväg dem med en massa spindlar från källaren. Nu har det blivit alldeles grönt och så sprutas det vatten överallt. Har man otur för man en kalldusch ute på sin kvällsrunda, usch!

Nä, nu måste det bli lite lugnare för Lizzykatten! Kram

Förlåt lilla fågel!

I natt hände det igen. En liten fågel levererades till personalen. Det är sånt som bara händer. Jag vet inte riktigt varför. Jag skyller på vädret. Igår regnade det mest hela dagen så jag låg inne och sov. Då är det ju klart att man blir pigg på natten. Jag skyller också på min tomt som fortfarande är helt upp och ner, irriterande. Och sen har vi den där envisa och retsamma skatan som aldrig verkar ge sig. Nej, jag är stressad, och då kör man bara på. Man är ju katt. Förlåt lilla fågel! Men snälle grannfarbrorn blev glad, en fågel mindre som kan nalla hans fina körsbär.

På jakt igen! / Lizzy

När Lizzy var liten

Min spänningsmänniska och jag har en gemensam favorit, katten Findus. Vi gillar den nyfikna katten och den finurliga gubben. Ofta om kvällarna läser matte högt om Findus öden och äventyr. Jag lyssnar gärna från fotändan av sängen. Favoritberättelsen är från boken "När Findus var liten och försvann" och handlar om det allra först mötet mellan gubben Pettson och katten Findus. Matte blir alltid rörd och läser med grötig röst. Och sen vill min spänningsmänniska på nytt lyssna till berättelsen om hur jag kom att flytta in. " -Berätta om när Lizzy var liten, snälla!" Själv ligger jag vid fotändan och spinner. Här trivs jag!

När jag var liten! / Lizzykatten

min spänningsmänniska

Jag har ett komplicerat förhållande till den yngste i personalen, min spänningsmänniska. Onekligen bjuder han på en hel del spänning i min tillvaro som ex. kolasås i pälsen (ganska smaskigt) och friserade morrhår (inte så snyggt). Men spänning är en del av livets krydda! Upptågen är roande (bara jag slipper vara föremålet.) Det blir aldrig liksom trist när han är i farten. Fast jag gillar honom allra bäst när han sover i sin säng, varm, någotsånär stilla och med korta ben. Mer plats åt Lizzykatten!

 

Natti! / Lizzy

Det är inte som vanligt

Nåt håller på att hända. Det är inte som vanligt hemma hos mig. Tack och lov är min morgonmänniska äntligen hemma igen. (Hon luktade lite konstigt när hon kom hem men hon är fortfarande morgonpigg!) Nu pågår alltså någonting märkligt på min tomt. Den är intagen av stora fräsande och väsande maskiner. Det hela är mycket obehagligt. Här sitter jag och har ingen lust att gå ut. Jag piskar med svansen i dörröppningen. Personalen tröstar mig och säger piggt att det blir bra när det är klart. "Mjau", protesterar jag. "Det var bra som det var, och ingen har frågat mig!" Jag är liten och maskinerna är stora. Jag tar en tur till källaren istället. Där finns alldeles säkert nån spindel att fånga. Jag kan nog skrämma iväg de stora vidundren med en stor läskig åttafoting!

Se så liten jag är... / Lilla Lizzy på trappen