När jag var liten hamnade jag högt upp i ett träd, alltför högt faktiskt. Jag ropade och ropade. Det var läskigt. Skönt nog var det väldigt nära hem, faktiskt precis bredvid min tomt hos mina snälla grannar som har spännande smådjur. Snart hörde matte mina rop och kom till min räddning. En stege lutades mot trädet och jag hämtades ner. De tvåbenta applåderade. Min matte tröstade mig och ganska snart kändes det bättre. Vilken tur det är med vänner som kan ge en hjälpande hand ibland! Tack!
Kram Lizzy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar